I dag valdes traditionsenligt tre personer in i Hall of Fame i samband med semifinalerna i Swedish Open i Båstad.
De tre nya i den exklusiva klubben är Sofia Arvidsson, Lars Graff och bortgångne Tim Klein. Utmärkelserna delades ut av Jonte Sjögren och Bicky Chakraboty, ägare av Elite Hotels. Thomas Wallén, ordförande i Svenska Tennisförbundet och Jonas Arnesen, tennisjournalist, ingår också i juryn.
Så här löd motiveringarna.
Lars Graff, vicepresident på ATP-touren (från januari):
Bara sju år gammal visade han upp sig här på Båstads centercourt – som bollkalle.
Han debuterade på linjen i Swedish Open 1974 då Björn Borg tog sin första titel där.
Han har 1-0 mot Mikel Pernfors, men ok, det var långt innan Pernfors var världstia.
Då vår man 1985 fyllde 25 år uppfyllde han ålderskravet för att ta steget upp i eliten.
Två år senare debuterade han i Wimbledon. Han gjorde Davis Cup-debut i Italien 1988.
1994 blev han proffs på heltid på ATP-touren. Men han kom sällan längre än till kvartsfinal eftersom det var så många andra svenskar med. Då det på 2000-talet blev mer sällsynt med svenska spelare i slutomgångarna var det han som representerade de blågula färgerna där.
Eftersom ATP och Internationella tennisförbundet inte drog jämt stoppades han från Grand Slam-finaler. Men 2009 skrev vår man historia. Han blev då tidernas förste icke-britt och förste icke ITF representant i en Wimbledon-final. Han kom att göra ytterligare två.
Då han 2012 avslutade sin karriär hade han gjort runt 7000 matcher varav 300 finaler.
Sofia Arvidsson, fd tennisproffs:
Hon var stor talang i flera idrotter men valet föll på tennis. Då hon 2001 gick till final i Australian Opens flicksingel fick vi en föraning om att hon skulle bli ett av svensk damtennis största namn genom tiderna. Hon har tagit två WTA-titlar i singel, båda i Memphis. Den första kom 2006 och den andra sex år senare. Även en av hennes två ytterligare två WTA-finaler kom i Memphis 2010, den andra i Quebec 2005. Hon har tagit inte mindre 31 ITF-titlar varav 18 i singel. Vår kvinna spelade två OS. Inför OS i Peking 2008 fick hon förberedelserna störda av en knäskada, hon gick till andra omgången och föll där mot Jelena Dementieva som sedan tog guldet.
Med 15 säsonger i laget är hon Sveriges mesta Fed Cup-spelare. Hon spelade sammanlagt 50 landskamper och har tilldelats ITF:s mycket tunga utmärkelse Fed Cup Heart Award.
Hon nådde till 29:e plats på WTA-rankingen och är Sveriges tredje bäst rankade damspelare genom tiderna. På senare år har hon blivit en av Sveriges största stjärnor i en ny sport. Men hon har kvar hjärtat i tennisen, har fått ge namn åt en stor flickturnering och debuterade i förra veckans Swedish Open som turneringsdirektör.
Tim Klein, tennistränare (priset hämtades av dottern Lisa):
Tillsammans med några kompisar drev vår tredje pristagare en camping. En dag frågade en av gästerna om det fanns någon tennistränare på campingen. ”Självklart” sa vår man och iklädde sig tränarrollen” – trots att han aldrig hade hållit i ett racket. Där och då startade en av tennishistoriens mest framgångsrika tränarkarriärer.
Han förkovrade sig dygnet runt för att lära sig allt om sporten och fick senare ta hand om en grupp unga talanger. Två av dem kom att nå topptio och ytterligare tre slog sig in på hundrabästalistan – ett närmast osannolikt facit.
Men han pratade själv aldrig om resultat utan satte alltid utvecklingen i främsta rummet. Han var på många områden långt före sin tid och hade en förmåga att förutspå utvecklingen. Han var envis som få. Det kunde gnuggas på små detaljer i flera månader. Inget lämnades åt slumpen. För sina adepter var han långt mer än en tränare. Han var en extrapappa, en kär och mycket vän som såg lika mycket till sina spelares personliga utveckling som till vad de gjorde på banan. Han satte alltid sina spelares intressen före sina egna och gick all in för dem 24/7. Med sitt mycket rättframma sätt och sitt många gånger mustiga språk blev han aldrig riktigt välkomnad till den svenska tennisens finrum. Men det kvittade för honom. Det var ju ändå inte där utan bland spelarna och fotfolket som han trivdes. 2011 gick han bort, bara 62 år gammal.
Foto: Johan Lilja
