En fantastisk tenniskarriär är över. Johanna Larsson, 31, har bestämt sig för att avsluta sin karriär med omedelbar verkan. 

Fed Cup-matcherna i Luxemburg i februari blev Johanna Larssons sista framträdande i världstennisen.
Energin och lusten som krävs för att vara bland de bästa i tenniscirkusen finns inte längre.
– Jag har haft de här tankarna ett tag, redan under Australian Open, men det verkliga beslutet tog jag efter Fed Cup i februari. Även om jag fick kvitto på att jag håller en hög nivå, så förstärktes känslan att jag inte riktigt har vad som krävs för att spela på den absoluta toppen. Jag vill inte göra något till 70-80 procent, säger Johanna Larsson.

Johanna Larssons bästa rankingnoteringar är 45 i singel (2016) och 20 i dubbel (2017). Några av karriärens höjdpunkter är WTA-titlarna i singel i Båstad (2015) och Nürnberg (2018). Hon har också nått tredje omgången (damsingel) i Franska Öppna. I dubbel har hon 14 titlar. Hon vann bland annat i Båstad 2015 (med Kiki Bertens) och nådde semifinal 2019 (med Kirsten Flipkens) i Franska Öppna. Dessutom blev hon tvåa (med Kiki Bertens) i WTA-slutspelet 2017.
– Jag tror att jag behöver lite tid nu för att det verkligen ska sjunka in. Det är kanske först om en månad eller två som man verkligen förstår att det är över. Nu är det mer skönt att ha sovmorgon och inte ha något planerat, framför allt att slippa räkna ner i dagar innan jag ska ut på nästa resa. Jag kan hitta på saker spontant med min familj och vänner, men det kommer plana ut och då tror jag också att saknad och de bitarna kommer komma in.

Vad har tennisen gett dig?
– Det är så svårt att sätta ord på den frågan. Tennisen har verkligen varit mitt liv, egentligen redan från femårsåldern när jag höll i ett racket för första gången. Mina föräldrar tog beslutet att flytta för min tennis när jag var elva år och min bror var 13 år. Sen spelade jag Kalle Anka Cup och SALK Open, turneringar som är bra att vinna när man är junior i Sverige. Jag började tennisgymnasiet i Båstad i 15-årsåldern och började egentligen spela på heltid redan då, i Team Twilfit som det hette. Jag har fått varit med om en galet cool resa, säger Johanna och fortsätter:
– Jag är mest tacksam för att jag fått göra den här resan, för jag har så många härliga minnen. Jag har spelat på de största arenorna och har fått träffa folk från olika kulturer världen över. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och det är rätt häftigt att titta tillbaka på när man bara är 31 år. 

Juli 2015. Johanna Larsson, Sverige jublar med pokalen efter att hon vunnit singelfinalen i Swedish Open. Foto: Petter Arvidson / Bildbyrån

Vilka är de sportsligt starkaste minnena?
– Det var otroligt häftigt förra året när jag och Kirsten Flipkens gick till semifinal i dubbel i Paris. En annan dubbelhöjdare var när jag och Kiki Bertens gick till final i WTA-slutspelet i Singapore. Det var en otrolig upplevelse och när man tittar tillbaka så undrar man nästan om det hände på riktigt. Vi gick lite som på moln och det gick vår väg nästan hela vägen in i mål. De två sticker ut bland dubbelresultaten, säger Johanna och fortsätter:
– När det gäller singel så är det förstås titeln i Båstad 2015. Det var sjukt coolt att få uppleva att vinna på hemmaplan. Drömmen blev sann där när jag fick sträcka upp armarna i luften från att jag har gått och drömt om det sedan jag var liten knatte i Kalle Anka Cup (nuvarande Elite Hotels Next Generation). Titlar och vinster är en grej, men det är hela resan som är det stora. Det är den som jag verkligen kommer ha med mig och alla människor jag träffat på vägen. Att sätta upp målsättningar och nå dem, att vara i bubblan och satsa allt på en grej och bli så bra som möjligt… det är en ganska unik sak att göra och fascinerande att få göra det.

Se hela intervjun i tv-inslaget här:

Det är många människor både inom familjen, vänkretsen och i tennisens tjänst som betytt mycket för henne. I TV-inslaget ger hon några exempel.
Erik Ullsten har varit med från de unga åren har varit tillfällig tränare från och till. Bland annat var han med när Johanna vann mot Ana Ivanovic och nådde tredje omgången i Paris och vid semifinalen i dubbel i Paris förra året. Erik var även med som coach, tillsammans med Raemon Sluiter, när Johanna och Kiki Bertens gick till final i WTA-slutspelet i dubbel i Singapore.
– Jag tränade Johanna när hon var elva år och flyttade ner från Boden och har sedan hjälpt henne med finansieringen av hennes satsning. Jag känner att hon känt sig trygg när jag varit med, hon har spelat ut. Hon har haft en fantastisk karriär och detta är en stor förlust för svensk tennis. Jag är mycket stolt över hennes utveckling både som människa och tennisspelare. Hon är en mycket bra förebild för de unga tjejerna och killarna, säger Erik Ullsten.

Mattias Arvidsson och Johanna Larsson under Fed Cup-matchen mellan Sverige och Estland i februari förra året. Foto: Lukasz Sobala / Bildbyrån

Johanna Larsson har varit en flitig och lojal landslagsspelare. Första framträdandet i Fed Cup var 2005, och sedan dess har hon spelat hela 48 landskamper.
Fed Cup-kapten Mattias Arvidsson har varit Johannas tränare på WTA-touren under drygt sju år.
– Hon har varit en fantastisk ambassadör för svensk tennis och alltid gett allt och aldrig lämnat något åt slumpen. Hon har alltid varit ett föredöme på alla plan, både på träningar och i tävlingar. Det är klart att man för alla yngre spelares skull hoppats att hon skulle köra på ett tag till. Samtidigt är det väldigt många minnen man har med sig från hennes karriär. Samarbetet har också hjälpt mig oerhört mycket i min tränarkarriär genom att samla på mig erfarenheter, säger Mattias och fortsätter:
– Självklart är titlarna i Båstad 2015 det bästa minnet, även om det finns enormt många att välja bland. Matchbollen i singelfinalen har jag sett jättemånga gånger och den grattiskramen efteråt lever alltid med en. Det är förstås tungt och hon har för mig blivit mer än bara en spelare. Det blir ett tomrum för svensk tennis nu när hon lägger av. Hon har också betytt oerhört mycket för Fed Cup-laget. Hon har varit en lagspelare och med sin erfarenhet en fantastisk ledare för alla nya spelare under de åren jag varit kapten.

Senare i år är det OS och en del kanske undrar varför inte Johanna fortsatte lite till med sikte på Tokyo.
– För att prestera på topp och ta sig dit så krävs det enormt mycket tid och engagemang och magiskt många timmar träning på banan och jag känner inte att jag har det drivet kvar och jag vill inte göra det halvdant. Hade jag inte redan varit med på ett OS så hade jag kanske känt annorlunda.
Det är dags att vända blad. Frågan är hur framtiden ser ut?
– Jag har inga direkta planer, men jag tror att tennisen kommer betyda mycket för mig även i framtiden och att jag kan stanna kvar i sporten på ett eller annat sätt. I vilken roll är svårt att säga. Det jag har känt på sistone är att jag kanske är ännu mer tacksam för sporten idag än för några år sedan. Jag älskar själva idrotten tennis mer, men inte lika mycket när det handlar om mig själv. Jag kan tänka mig att hjälpa yngre spelare om det är någon som känner att jag kan bidra med något. Jag är öppen för det mesta och jag ser fram emot nästa kapitel som ska bli spännande, säger Johanna Larsson. 

Tack för en enastående karriär, Johanna!