Det har gått ett år sedan Caijsa Hennemann, efter ganska mycket vånda och ett samtal med föräldrarna, vågade ta bladet från munnen offentligt med sina tankar om ätstörningsproblematiken. ”Responsen jag fick var enorm och jag blev chockad över hur många kände igen sig i det jag skrev”, säger hon.

Caijsa Hennemann är 22 år och är mitt uppe i sin proffssatsning i tennis. När intervjun görs i Kungl. Tennishallen, där hon numera har sin tennisbas, är hon hemma för att träna några dagar innan det bär av till Spanien för en ny ITF-tävling.
För ett drygt år sedan skapade hon rubriker för en sak som hon burit på och som präglat hennes liv de senaste åren. På hennes blogg Hennemann.se var rubriken på inlägget ”Det ska inte vara såhär”.
– När jag skrev det där inlägget så visste jag först inte om jag skulle våga publicera det, för det är ganska personligt. Samtidigt kände jag till många i min omgivning som haft problem med ätstörningar, så jag ville verkligen öppna upp för en diskussion i ämnet, säger hon.

Responsen kom direkt, dels från för henne kända och okända människor i Tennissverige, dels från flera av de största tidningarna som ville göra uppföljningar med egna intervjuer.
– Så här i efterhand är jag väldigt stolt att jag vågade. Det var många som hörde av sig privat och som kände igen sig och som tyckte att det var bra att jag vågade ta upp det. Flera av dem hade någon form av problematik med förhållandet till mat. Första steget att komma ur en ätstörning är att man erkänner för någon eller att man ber om hjälp.

Caijsa Hennemann I match under det senaste gruppspelet i Billie Jean King Cup i Turkiet där Sverige vann och tog sig vidare till Play off. Foto: Daniel Kopatsch / ITF

Mitt under pågående proffssatsning slet Caijsa Hennemann med problem som var kända bara för henne själv. Hon ger här en bild hur det påverkade hennes vardag, både privat och som tennisspelare.
– Under en lång period åt jag knappt någon lunch under träningsveckorna, för jag trodde att jag behövde gå ner på vikt och bli lättare på banan. Jag ville alltid ha kolsyrat vatten för jag kände mig lättare då och det gav en mättnadskänsla. Jag hade ju hört att jag skulle röra mig bättre på banan om jag gick ner i vikt. Jag trodde att jag skulle bli en bättre tennisspelare genom att äta mindre. Efter en tid fick jag kommentarer om att jag såg vältränad ut, mer slimmad, och de kommentarerna var en drivkraft att fortsätta på samma spår. I stället för att bli starkare blev jag svagare och jag lyfte allt mindre på gymmet. Jag bröt ner min kropp istället för att bygga upp den, säger Caijsa och fortsätter:
– Jag tänkte på mat varje vaken timme på dygnet. När jag tänker tillbaka undrar jag hur jag orkade. Energin jag la på att tänka på maten gick ut över träningarna där jag blev allt tröttare på passen. Det är lätt att tänka att det är vi tjejer som fastnar i detta för att vi inte fattar bättre. Jag tror mer att alla måste bidra till en hälsosammare syn och att vi får bort idealbilden av hur en människa bör se ut eller synpunkter på vad eller hur mycket den ska äta.

När Caijsa väl bestämt sig för att lufta sina problem, så var det hos mamma och pappa.
– Det var några månader före det att jag skrev blogginlägget. Jag förklarade för dem att jag burit på mitt beteende i ett par år. Samtidigt som jag öppnade mig kom det över mig hur fel jag varit på det när det gäller relationen till mat. Jag insåg ännu mer där och då att jag måste ändra på det.

“I början var det inte helt lätt att äta dubbelt så mycket som den man delade bord med utan att det kommenterades”, säger Caijsa Hennemann. Foto: Torbjörn Dencker

Även om någon enskild händelse förekommer så är det mest i generella drag Caijsa beskriver problemen i blogginlägget.
– Det gick inte ut på att peka ut någon, utan att mer allmänt skildra problemen. Jag har själv hamnat i de sammanhangen så många gånger och det handlar alltså inte om någon specifik klubb, tränare eller förälder som sagt något, för det finns överallt. Det handlar i de allra flesta fall om en stor okunskap om hur kommentarer om ens vikt tas emot. Jag tror inte att folk förstår hur hårt ett ”skämt”, eller en kommentar om hur någon ser ut, kan ta.

Vad kan det vara för slags kommentarer?
– Man tittar på muskler och kroppsbyggnad och hur mycket man äter och fäller en kommentar. Det fastnar direkt och snart funderar man själv på hur mycket man lägger på tallriken eller hur man ser ut eller borde se ut. Hade fler inom tennisen, ledare eller föräldrar och andra, förstått hur mycket en spelare på högre nivå ska äta för att få i sig tillräckligt med energi, i förhållande till träning, så tror jag att många av kommentarerna inte fällts. Vi elitidrottare tränar fem-sex timmar om dagen. Det betyder att vi inte kan äta en normalportion. I början var det inte helt lätt att äta dubbelt så mycket som den man delade bord med utan att det kommenterades.

Problemen avtar med åren, menar Caijsa och talar av egen erfarenhet. Hon tror att mer information om kost och hälsa redan på ett tidigt skede skulle avhjälpa mycket av problemen.
– Då, när man var yngre, trodde man att man skulle äta lika mycket eller lite som andra. Jag fick ingen kunskap alls om hur förhållandet mellan kost och prestation hängde ihop och vad som krävdes för att må bra. Jag hade nog inte haft den kunskapen idag om jag inte fått hjälp av SOK (Sveriges Olympiska Kommitté). Jag ser inte att den finns i de yngre spelarnas träningsmiljö idag. Det kan säkert finnas undantag. För egen del vet jag nu vad som krävs när det gäller kost för att prestera, att jag måste äta mycket mer kolhydrater än andra som inte elitidrottar.

Caijsa Hennemann med tränaren Magnus Ennergberg under en lunch i Kungl. Tennishallen där Caijsa har sin bas numera. Foto: Torbjörn Dencker

Uppnådde du den effekt som du önskat dig med inlägget? 

– Mer än så! Jag känner att fler runt mig har fått upp ögonen där vissa vågar prata om det och accepterar sitt beteende. Min förhoppning med detta var att folk vaknar till och att kunskapen om det här ämnet ökar. Jag tycker att man på klubbarna ibland kan hoppa över den vanliga träningen och samla spelarna för en teoretisk lektion i kost. Man kan införa detta på schemat på läger som klubbar, regioner eller förbund arrangerar, att ha en kostföreläsning istället för ett fyspass en dag kanske.

Hur mår du idag?
– Jättebra! Jag har egentligen mått bra och haft ett sunt förhållande till mat i ett par år. Så fort jag förstod hur fel allt var, varför mensen uteblev och vilka andra effekter det kunde bli av att fortsätta så, så kunde jag vända det. Jag tänker inte på mat hela tiden. Jag äter frukost, lunch och middag i den mängd jag behöver. Jag har ett intresse för mat, men det är ett sunt intresse idag. Kroppen får sin återhämtning och nu har jag varit skadefri ganska länge, mycket på grund av att jag får i mig det jag behöver. Jag känner mig allmänt som en gladare och piggare person. Efter träningarna har jag nu energi över att göra annat. Jag får de resultat jag vill på träningarna och i gymmet.

 Vad är dina bästa tips och råd till andra som mår dåligt? 

– Hade du velat att din bästa vän eller syskon skulle må som jag gjort och svaret är nej, så ska du fundera på att ändra ditt eget beteende också. Det är du som ska leva i din kropp hela ditt liv. Det är dig själv du ska ta hand om mest och bäst hela livet. Se då till att ge kroppen den energi den behöver och förtjänar.

I morgon: Så säger kostrådgivaren