På måndagen var Max Dahlin tillbaka i skolbänken i Båstad. Dagen före spelade han final – en av många tresetare under ITF-veckan i Kalmar.
– Jag är väldigt nöjd med veckan. Det känns i kroppen nu, jag är lite trött i benen, annars är det bara bra, säger han.

Max Dahlin, som mest håller till på juniortouren, spelade sin första match i en seniortävling förra året – i ITF-tävlingen i Näsbypark. För två veckor sedan spelade han i Värnamos $25 000-tävling och det blev förlust i första omgången även där.
Det skulle bli tredje gången gillt, för i Kalmar kom inte bara första vinsten – det kom flera och det bar hela vägen till final. De första ATP-poängen trillade samtidigt in på kontot.

Innan vi avhandlar finalen, som blev en rysare, ber vi Max summera insatserna under veckan som bland annat innehöll två svenskmöten – mot Adam Heinonen (Växjö TS) och Filip Bergevi (Fair Play TK). 

– Det blev en tuff vecka med bara tresetare. De första tre matcherna var väldigt mycket upp och ner från min sida och det skiljde på några bollar. I semifinalen och finalen var spelet mer stabilt, jag var bättre då.

Hur ser du på skillnaden mellan junior- och proffstouren?
– Jag upplevde inte någon större skillnad på de här två tävlingarna. Eller det är lite både och, för jag är van vid att träna med äldre spelare och folk säger att jag spelat ett ”vuxet spel” ända sedan jag var liten med mycket serve, volley och slice. Jag tycker att de här tävlingarna var lite så som jag förväntat mig det.

I semifinalen ställdes Max mot jämnårige belgaren Alexander Blockx som just nu toppar ITF:s världsranking för juniorer.
– Det var första gången jag såg honom spela, för jag har inte varit på den här höga nivån på juniortouren så länge. 

Max – som är 37:a – vann första set med 6-2 men förlorade andra med 3-6.
I tredje set låg han under med 0-4 – vann sex raka game(!) och vann setet och matchen.
– Jag breakade till 1-4. Sen blev han nog trött på mig för jag psykade honom.

På vilket sätt?
– Han slog en stoppboll och jag la in den i mitten av banan samtidigt som jag viftade med mitt racket, sen vann jag den bollen. Han spelade sämre efter det och vid 4-3 kändes det som att han var väldigt nervös. Jag höjde mitt spel där och det var så skönt att komma tillbaka och kunna vinna avgörande med 6-4. Jag är väldigt nöjd med den vinsten.

Vad fick du för tankar där?
– Många tankar! Man blir nöjd med jobbet man lagt bakom sig, att lyckas åstadkomma något sådant är rätt stort. Man får en ganska skön känsla i kroppen.

Det känns som att du är en ”matchspelare”…
– Det skulle jag också säga. Jag är ganska så tävlingsinriktad och spelar ofta bättre i match än på träning. Jag är väl ganska spelbart och listar ut vilka nycklar som kan vara en vinnare. Det handlar om att läsa motståndaren.

En match återstod. Skulle det rent av bli en titel i en ITF-tävling på hemmaplan? Så kunde det bli. Max hade tre matchbollar när matchen gick in i tiebreak i avgörande set.
Lucas Catarina från Monaco vann första set med 6-1, Max det andra med 6-3. I tiebreaket i avgörande set hämtade Max upp 4-6 till 6-6 och tog matchen till 12-12 innan motståndaren lyckades knyta ihop säcken och vann med 14-12.
– Jag spelade dåligt i första set. I andra fick jag ett break som ändrade matchbilden. Jag fick momentum och han gick ner sig. I tredje var det stabilt servande från båda. När jag ledde med 9-8 och skulle slå andraserven var jag nervös. Jag tänkte mycket på att jag kunde ta det där och då. Även om jag förlorade till slut så känner jag att jag inte kunde gjort något annorlunda. Jag gjorde allt som jag kunde påverka, så jag är nöjd med prestationen. 

Så hur låter summeringen efter veckan?
– Att ta mina första ATP-poäng är en milstolpe. Det blev ett antal poäng och det hade jag ingen tanke på före tävlingen. Jag hittade spelet och det flöt bara på. Det är en skön känsla att ha tagit sina första poäng och en bra grund att bygga på.

Max Dahlin är Karlstadskillen som flyttade till Göteborg och spel i Ullevi TK under tre år innan det blev Påvelunds TK förra året. Där fick han mycket speltid i elitserielaget.
– Jag är där ibland och tränar med Mats Willenhag och de andra när det passar. Laget slutade trea i gruppen i elitserien förra året och jag fick spela två singlar och två dubblar. Det ska bli kul med elitserien senare i år igen.

Nu läser han andra året på Riksidrottsgymnasiet (RIG) i Båstad.
– Jag trivs jättebra i Båstad. Det är träning varje morgon och eftermiddag med bra sparring och däremellan är jag i skolan. Jag får plugga en del på distans när jag är iväg och tävlar. Inlämningar kan jag göra där jag är för stunden och proven gör jag när jag är hemma i Båstad. 

Vad har du utvecklat sedan du började där?
– Det är framför allt fysiken och det mentala i både träning och matcher. Och serven! Ända sedan jag var liten har jag varit mycket för serve och volley och att slå stoppbollar. 

Några tankar om vad som händer efter gymnasiet?
– Nej, jag får se. Mitt fokus ligger inte på college. Just nu är det satsning som är planen. 

Det har blivit två singeltitlar i två J200-tävlingar (Spanien och Litauen) på juniortouren i år. Just nu väntar två veckors träning på hemmaplan innan det bär av till en ny $15 000-tävling i Finland och därefter seriematcher och tävlingar i Tyskland.
– Ser man tillbaka så har det gått fort och jag har ganska rejält överträffat mina mål. Jag är väldigt nöjd med säsongen så här långt.

En stor missräkning är förstås att Max Dahlin missar en av årets höjdpunkter som han nu hade riktat in sig på utifrån sin ranking. Han var klar för spel i juniortävlingen på Roland Garros. Det skulle bli hans första Grand Slam. Men…
– Det blev ett missförstånd när jag var på en tävling i Bulgarien. Jag fick ont i ryggen efter min singelmatch och gick till supervisorn och förklarade att jag inte skulle kunna spela dubbeln. Han fyllde i ett dokument på ett språk jag inte förstod och när jag kom hem hade jag fått en varning vilket han inte berättat för mig. Varningen var den allvarligaste man kan få och det innebär att man blir avstängd i fyra veckor. Det innebar att jag missat både Milano (J500) den här veckan och sedan Roland Garros. Jag får vänta med min Grand Slam-debut till Wimbledon. Det är det jag ser fram emot mest med sommaren, att få se hur det är på den nivån. Jag har aldrig spelat på gräs, så det ska bli intressant att se hur det går. Jag ska leta upp den gräsbana som finns här utanför Båstad och träna lite på den.