Sophie Lindvall är klubbchefen som tagit en paus – men snart är hon bokstavligen på banan igen. Tennisen har följt henne sedan barnsben och idag är hon med och påverkar svensk tennis framtid i sin roll som styrelseledamot i Svenska Tennisförbundet. “Glädje är viktigt och gör att utövare presterar bra och att människor vill stanna inom sporten. Det vi håller på med är ju skitkul”, säger hon i den långa intervjun.

Att lämna sitt hus eller lägenhet och flytta ut till en husvagn mitt i vintern är kanske inget som lockar så många. Förtältet håller en temperatur på cirka 15 grader. För Sophie Lindvall är det inga problem, det är självvalt. Tillsammans med maken och sina tre barn lever hon nu i en husvagn i Örebro – med minitennisbanan utanför förstås.
– Vi har väl aldrig varit några campare, men har sagt att vi någon gång ska köpa en husvagn. Det blev kanske snabbare än vi trodde. Det är för- och nackdelar med allting. För oss har den tillfälliga flytten inneburit att alla får lära sig att hålla ordning på sina grejor. När barnen målat eller pysslat måste de själva städa undan för annars har vi ingenstans att äta. Det går heller inte att köpa hem så många saker.

Barnavdelningen i husvagnen. Foto: Privat

– Det var faktiskt jobbigt att komma hem över julhelgerna och inse hur mycket tid man lägger ner på att städa och fixa. Man har inte tid med varandra på samma sätt. Nu när jag lagt barnen i sängarna i husvagnen så har jag bara tid för mig själv, som att läsa och bara få tänka.

Den senaste i syskonskaran, sonen Niccodemus, kom till jorden i början av december. Storsystrarna Naala är fem och Niina är tre år.
Den egentliga anledningen till det plötsliga bytet av bostad stavas ”Berra”. Det är Niklas Lindvall som bär det smeknamnet och är make till Sophie.
– Min man jobbar som materialförvaltare i ishockeyns värld. Han jobbade i Karlskrona Hockeyklubbfram till våren 2020. Inför den här säsongen fick han ett erbjudande från Örebro Hockey. Eftersom jag ändå skulle vara mammaledig så tackade han ja och därför har vi nu hamnat på en camping mitt i livet, säger Sophie.

Medan Sophie är uppväxt i Karlskrona så kommer ”Berra” från Kalix.
De träffades i tvättstugan, eller hur var det nu?
– Han lämnade sitt jobb i Luleå Hockey 2012 för att jobba i hockeyklubben här i Karlskrona. Ishallen ligger intill tennishallen. Hockeyn använde tennisens tvättstuga mycket samtidigt som jag höll i cardiotennisträningar för spelare och ledare inom hockeyn, så jag stötte på hockeyfolket en hel del. Några i hockeygänget spelade också dubbel där jag var med och fyllde in emellanåt. Snart var ”Berra” med och spelade och det tog väl ett halvår för mig att fatta att det uppstått känslor.

Så ni träffades på tennisbanan?
– Eller i tvättstugan, men det låter kanske inte så bra…, säger hon och skrattar.

Ett kvitto på att tennisen har en speciell plats i familjen är smekmånaden som följde bröllopet 2014.
– Min man är en riktig tennisnörd och har koll på alla resultat. Han fick välja när vi skulle åka på smekmånad. Så istället för solsemester blev det Wimbledon. Vi hade jättebra platser och såg bland annat finalen mellan Roger Federer och Novak Djokovic – en helt underbar match!

Många minns nog den där finalen 2014 och för ordningens skull: Novak Djokovic vann med 6-7, 6-4, 7-6, 5-7, 6-4.

Cyklade en mil för att spela tennis

Tennisen kom in relativt sent i Sophies liv och lite av en slump som det ofta är. Föräldrarna var löpare och sprang en del marathonlopp.
– Jag, min storebror och lillasyster drogs iväg på en hel del lopp. Vi höll på med många idrotter och jag tror jag testade allt under ett år.

Ridning blev sporten som Sophie fastnade för redan när hon var sju år. Storebror spelade tennis och när Sophie fyllt nio så började även hon ses allt flitigare på tennisbanan. André Agassi och Amanda Coetzer var två av idolerna vid den tiden – förutom alla de svenska spelarna som hon ofta följde på tv-sändningarna.
– Även mina föräldrar började spela tennis ungefär samtidigt som jag. De ville kunna vara delaktiga när jag och min bror spelade och senare när min lillasyster började, säger hon och lägger ut texten om uppväxten:
– Vi hade en jättebra uppväxt, i Karlskrona finns stora möjligheter att hålla på med idrott. Mina föräldrars filosofi var att vi fick välja vad vi ville hålla på med så länge vi tog oss till träningarna själva. De ville inte vara någon taxiservice, så jag cyklade en mil till stan flera gånger i veckan för att rida och spela tennis. Vi lärde oss ta ansvar och det var alltid skolan i första hand och sedan idrotten. Samtidigt var mina föräldrar väldigt närvarande. Pappa var till exempel med mig i stallet på julafton och ställde upp mycket. Mamma blev väldigt involverad i både Karlskrona Tennisklubb och satt även med i Blekinge Tennisförbunds styrelse och Svenska Tennisförbundets valberedning.

Alla fem i familjen hon växte upp med spelar fortfarande tennis i någon form.
– Mamma och pappa är helt klart de som spelar mest just nu. Jag spelar så fort jag hinner, vilket ibland är en gång i månaden och ibland varje dag.

Sophies graduation i USA. Foto: Privat

När Sophie gått ut gymnasiet så trappade hon ner på ridningen. Det blev tennis för hela slanten. Sophie åkte iväg på college i USA och där skulle hon stanna i åtta år. Det började i Orlando i Florida och sedan varvade hon studier med att vara tennistränare på olika countryclubs i Florida och Connecticut. Hon hann med mycket under de här åren. Hon gjorde sitt första internship (praktik) på ”Nick” Bollettieris akademi (IMG) i Florida där spelare som Pete Sampras, Andre Agassi och Maria Sharapova gått.
– Jag fick först frågan om jag ville vara tränare där sommaren 2002 (mitt första år) vilket egentligen var för tidigt för man får inte göra sitt internship förrän sista året. Men det gick att lösa och det var en otroligt häftig erfarenhet och jag fick kontakter för livet.

En annan erfarenhet av många hon tar med sig var praktiktiden på nuvarande Miami Open där hon jobbade på mediacentret.
– Det var väldigt spännande att följa världstouren från den sidan.

Utbildningarna hon gick under tennistiden i USA utmynnade i en Bachelor i Sport Management och en Master i Management – förutom USPTA:s utbildningar (United States Professional Tennis Association) och en massa erfarenhet som tränare. Hemma i Sverige har hon gått bland annat matchledar- och tävlingsledarutbildning.

Systrarna Charlotte och Sophie med kompisen Saana i mitten. Foto: Privat

Sophies syster Charlotte är tränare i Karlskrona idag och Sophie minns när hon kom över till USA.
– Hon kom till mitt college under ett år och var riktigt bra. Hon fick mig som assisterande tränare när jag gjorde min Master. Jag bara väntade på att hon skulle få ett utbrott på banan eller på mig eftersom hon var hetsig i humöret när hon var yngre. Men det kom aldrig, hon hade mognat ordentligt under tiden jag varit i USA och tjurade faktiskt bara ihop en enda gång, varpå hon bet ihop och kom tillbaka i matchen. Nu närmar hon sig veteranåldern så förhoppningen är att vi kan spela tillsammans på veterantouren.

Hur var du själv som ung på tennisbanan?
– Jag var alltid nervös som junior. Nu är tävlandet det som är roligast. Jag började vinna lite tävlingar precis innan jag åkte iväg på college. Jag hade haft en fruktansvärd gummiarm fram tills dess och det lossnade inte helt förrän jag kom till USA. Det var där jag blommade ut litegrann och mognade i skallen.

Blev klubbchef 2010

Det var året före USA-resan som hon fick vara med om något osannolikt – att hoppa in på fjärdesingeln i elitseriekvalet för Karlskrona TK.
– Karlskrona körde bara med egna spelare och när det var tunt med folk så föll valet på mig. Jag minns att min tränare Daniel Brodén (som fortfarande är chefstränare i klubben) tog mig till sidan före matchen och sa att ”målet med den här matchen är att du ska vinna 14 bollar”, allt för att dra ner på min nervositet och ge mig ett realistiskt mål. Det var pedagogiskt.

Daniel Brodén och Sophie Lindvall. Foto: Privat

Sophie vann tolv bollar vad hon kan minnas, men laget vann och tog sig till elitserien där laget hängde kvar i ett par säsonger.
Idag är hon klubbchef i Karlskrona TK. När hon började i rollen som klubbchef 2010 trodde hon dock inte att hon skulle stanna så länge på den positionen.
– Nej, i första skedet trodde jag väl knappt att det skulle bli mer än provperioden på sex månader, då jag längtade tillbaka till USA en del.  Sen tänkte jag väl att jag skulle stanna ett par år och sen åka vidare. Åren har gått fort och jag har också haft tre avbrott med mammaledighet, säger hon och fortsätter:
– Vi har väldigt roligt i Karlskrona TK och vi får också veta av den feedback vi får att vi har en familjär känsla i klubben. Målet är att alla ska känna sig välkomna och bli sedda. Många som kommer på våra tävlingar säger att de tycker att det är mysigt att komma hit. Daniel Brodén (chefstränaren) är en stor kugge i vårt hjul och han har hela tiden värnat om klubbkänslan. Han brinner för klubben och har ett stort hjärta. När vi flyttade till den större hallen 2005 och dubblerade medlemsantalet tappade vi lite av familjekänslan, men vi har jobbat hårt för att få den tillbaka.

Den anrika klubben (bildad 1923) gick från tre till sex inomhusbanor när man flyttade in i nya NKT arena på Rosenholmsområdet. Här finns cafeteria, shop, kontor, kontor och konferensytor. Utomhus finns sju grusbanor, två gräsbanor, två hardcourtbanor, en minitennisbana och tre padelbanor och ett nyrenoverat klubbhus med serveringstillstånd.

Karlskrona TK – med en organisation på runt tio personer – hör till de rutinerade klubbarna i Tennissverige när det gäller att arrangera tävlingar. Varje år har det spelats massor med tävlingar i Karlskrona och nuförtiden tiden spelas bland annat sommartouren här.
– Många medlemmar ställer upp när vi arrangerar tävlingar. Det som var klurigt var när vi hade futuretävlingen (fram till 2019), för det var mitt i en jobbvecka. Annars brukar det gå bra, som till exempel junior-EM som vi har i februari varje år.

Systrarna Charlotte och Sophie. Foto: Privat

Nyss fyllda 38 år har hon hunnit med två Veteran-SM där hon tagit ett guld.
– Tittar vi på min åldersklass så är herrarnas 35-årsklass alltid välfylld, medan det på damsidan är få deltagare eller inställt i 35- och även 40-årsklassen. Det är kanske inte så konstigt för det är i de åldrarna man ofta har småbarn. När jag spelade SM i Linköping hade jag med Niina som spädbarn. Första singelmatchen blev försenad och lång, vid 1-1 i set fick jag springa ut och amma. I mixedmatchen fick jag lämna w o eftersom den blev försenad. I ena dubbelmatchen fick jag lämna över Niina till en okänd men snäll funktionär som passade henne, då matchen var försenad och de barnvakter jag hade stämt av med inte längre kunde då. I Båstad kunde jag inte ställa upp på grund av den korta framförhållningen med spelschemat och därmed svårigheten med att planera in barnvakt, säger Sophie och funderar:

Veteran-SMguldet i dubbel med Kim Andersson, Fair Play TK, i SALK-hallen. Foto: Privat

– Jag tror att det finns många i min ålder som skulle vilja vara med. Det borde finnas underlag för de här klasserna. Jag tror dock att vi måste försöka anpassa förutsättningarna i dessa åldersklasser om vi vill ha fler startande framöver.

“Viktigt att få till en rejäl glädjeinjektion i alla led”

Det är snart ett år sedan Sophie fick frågan av valberedningen om hon ville vara en del av Svenska Tennisförbundets styrelse. I styrelsen jobbar hon framför allt med fokusområdena klubbutveckling och utbildning.
– Det var en jättestor ära för mig när jag först fick frågan och sedan valdes in. Det är otroligt kul att vara med. Det är en guldgruva att sitta där och lyssna på alla kompetenta människors idéer. Vi lär oss mycket av varandra, framför allt att se saker från olika vinklar. Det här året har vi mest träffats digitalt och det har varit en del corona på agendan. Vi har också pratat mycket Game Change 2030 där Christer Sjöö med flera har gjort ett jättebra jobb. Det är alltid kul att prata framtid.

Apropå det, vad ser du för möjligheter och utmaningar för svensk tennis framöver?
– Jag tänker framför allt på ledarsidan. Jag skulle vilja få till en rejäl glädjeinjektion i alla led. Vi pratar ofta om att glädje är viktigt och vi har flera framstående ledare som förebilder inom Tennissverige som utstrålar otrolig glädje och engagemang i det de gör. Det sprider sig oundvikligen till deras omgivning. Glädje gör att utövare presterar bra och att människor vill stanna inom sporten. Det vi håller på med är ju skitkul! Tycker man inte det kanske man ska fundera på om man är på rätt plats? För att nå dit behöver vi bland annat jobba med att behålla och förstärka ”vi-känslan”, hitta och förstärka samarbeten, få till bättre arbetsvillkor för tränare och bli bättre på att visa uppskattning till ideella krafter, säger Sophie som har många synpunkter på vad som kan göras.
– Vi måste se varandra och skapa bra stämningar, inte minst på tävlingar och träningar. Det negativa är i minoritet men har lättare att ta plats och sprider sig snabbt. Så låt oss gemensamt lyfta det som är positivt, för det är väldigt mycket som är positivt i tennisen.

En av många tennislektioner på campingen. Foto: Privat

Det är vinter 2021. Utanför husvagnen är det mer regel än undantag som minitennisnätet är uppställt. De två döttrarna som i år fyller sex och fyra år gillar sporten.
– De går inte i organiserad träning ännu. När den lilla var 2,5 år så var hon med när vi hade tävling på klubben. Det låg lite bollar och rack som hon hade upptäckt. Efter ett tag tittade jag bort mot henne och såg hur hon studsade bollen och fick iväg en fin forehand. Hon hade väl gått runt och sett hur man gör. Vi leker fortfarande mycket med bollen. Förr eller senare kommer de börja i tennisskolan.

Fakta: Sophie Lindvall
Ålder: 38 år
Familj: Maken Niklas “Berra” Lindvall och barnen Naala 5 år, Niina 3 år och Niccodemus snart 3 mån.
Yrke: Klubbchef, Karlskrona TK
Drivkraft: Relationer och den sociala kontakten. Familjekänslan vi har i klubben är det som får mig att stanna kvar.