På fredagen kunde ni läsa om Caijsa Hennemann och hennes tankar kring det som präglat hennes liv under en tid och som många andra känner igen sig i.
Karoline Pettersson jobbar professionellt med de här frågorna och får för tennis.se:s läsare kommentera artikeln med Caijsa Hennemann och komma med sina tips och råd i ämnet.

Karoline Pettersson är utbildad leg. dietist vid Göteborgs Universitet och driver sitt eget bolag sedan drygt sju år tillbaka. Hon jobbar mycket med föreläsningar och coachning av allt från NHL-spelare i ishockey, tennisspelare till motionärer. Hon är en av många i en bransch som bland annat erbjuder en kostplan, för den som har en ätproblematik, alltså människor som tycker att mat är jobbigt och svårt och där man inte har ett sunt förhållningssätt till mat. De som söker hjälp kan också vara de som bara vill styra om kursen och leva sunt.

När hon läste artikeln om Caijsa Hennemann var det stor igenkänning med det hon jobbar med.
– Spontant är ju detta inga nyheter för mig. Det är tråkigt och synd att de här problemen som hon belyser fortlöper. Det är väldigt vanligt att man som elitidrottare får i sig för lite energi medan man som motionär kanske får i sig för mycket, av ren okunskap, säger hon spontant efter artikeln.

Problemen med olika former av ätstörningar inom idrotten är mer utbredda är vad man kanske tror, menar Karoline Pettersson.
– Många känner till bulimi och anorexi, men det finns anda delar av ätproblematik där man inte blivit diagnostiserad med någon av dessa. Bland annat där man inte har ett helt sunt och harmoniskt sätt att se på mat och det är väldigt vanligt, säger hon och menar att till exempel kroppsfixering är mer påtagligt i vissa idrotter än andra.
– Jag skulle säga att det handlar om sporter som estetisk sport som konståkning och gymnastik och i idrotter där man väger in sig, som exempelvis boxning. Det blir i vissa fall väldigt mycket fokus på utseende snarare än prestation. Det finns ju i lagidrotter också, men det är inte alltid det uppmärksammas på samma sätt tyvärr.

Hur märker man av att jag själv eller en person i min närhet lider av en ätstörning?
– Det finns flera olika tecken och symptom vilket gör det hela mer komplicerat. En varningssignal kan vara att man undviker sociala sammanhang, det kan vara humörsvängningar eller att man inte äter vad andra lagat. Man brukar kunna känna igen ett problem när man istället för att själv styr maten är styrd av maten. Man kanske har större plagg på sig för att inte visa sin kroppsform. Man kanske är engagerad i kommentarer på sociala medier om vad andra människor äter. Just på sociala medier finns mängder med tips och tricks som absolut inte är sunt och som inte hör hemma inom idrotten. Man kanske tar till sig fel rådoch glömmer sitt egna syfte. Man är besatt av mat på ett felaktigt sätt, att måltiden styr ens dag och hur man mår och att det blir som ett tungt täcke hela dagen där man planerar allt i detalj. Jag tycker att alla har rätt att kunna känna harmoni, att hitta balansen så det andra inte tar över, säger Karoline.

Problemen finns hos både elitidrottare och motionärer. Här finns dock en stor skillnad.
– Det är klart att problemen finns även hos motionärsidrottaren, men där blir det inte lika uppmärksammat. Det finns många som testar olika dieter och man tar lite tips här och där och det blir lite av allt och så blir det inte bra i alla fall. Vi matas hela tiden av tips och råd hit och dit och det är svårt för en person som inte har en utbildning på området att förhålla sig till det. Jag brukar skämtsamt säga att ska man äta varierat kan man läsa Expressen ena veckan och Aftonbladet andra veckan, för kosttipsen ändras hela tiden, säger Karoline och kommer in på elitidrottaren.
– En elitidrottare måste äta som en elitidrottare. I annat fall kan det handla om utebliven menstruation, vilket kan vara farligt på lång sikt. Det behöver inte vara så att man rasar i vikt och därför kan det vara svårt att upptäcka. Det man kan vara uppmärksam på är om en person får märkbart försämrad prestation. Man står still i utvecklingen, är ofta sjuk med många förkylningar och småskador. Den återhämtning som kost och vila ger får man inte med för lite energiintag och det kan leda till  sömnproblem och försämrad koncentrationsförmåga och en jätteviktig del inom tennisen är ju att kunna hålla fokus. Får elitidrottaren i sig för lite energi så är det svårt att träna maximalt, det finns inte energi över till det extra och heller inte någon energi till vardagssysslor.

Hur är problemen fördelat mellan könen?
– Det är oftast kvinnor som hör av sig till mig och den statistik som finns bottnar sig i de som sökt hjälp och där är majoriteten kvinnor, men det finns självklart killar också i olika åldrar bara det att ett färre antal möjligtvis söker hjälpen.

Hur närmar man sig en person som man tror kan ha besvär?
– Man får vara lite försiktig så att man inte bara går på. Det kan vara bra att öppna upp försiktigt med att ”jag ser det här, vill du prata om det?”. Det får vara mjukt så man inte stöter bort personen. Att bli ifrågasatt är inte alltid det bästa. När det gäller elitidrottare så är det långt ifrån alla som vet vad som krävs när det gäller energiintag och det är viktigt att prata om det, både individuellt och i lagidrotterna. Det handlar mycket om kunskap och utbildning.

Det finns många vägar att gå för att få professionell hjälp. Det finns ideella föreningar som erbjuder stödsamtal i ämnet och det kan vara dietister eller psykologer både privata och inom landstinget.
Hur lång tid som krävs innan man brutit ett negativt beteende är väldigt skiftande.
– Det där är väldigt olika. Första steget är att förstå att man har en problematik. Nästa steg är att vilja ta sig ur det. Känner man själv på sig att man har problem så kan det vara bra att berätta för en vän eller nära anhörig som man litar på, för att våga berätta är ett stort steg. Det finns bra hjälp att få om man väl tar steget. Det handlar om att bryta mönster och det finns de som klarar det på egen hand också. Det finns en kick genom att bryta mönster och visa för sig själv att man fixar att gå emot sina hjärnspöken, men det kan vara svårt för många.

Karoline Pettersson. Foto: karolinepettersson.se

Karoline Pettersson har träffat många elitidrottare genom åren där många har gemensamt att de underskattat energibehovet. Det leder som sagt inte sällan till skador och sjukdomar och försämrad prestation.
Så, vad är bra mat för högpresterande idrottare?
– Jag skulle framför allt säga att det första är ”mycket mat”. Att förstå att man har ett högt energibehov och att man måste äta extra mycket eller fylla på med annat. Är det kött, potatis och sås på tallriken så får du kanske äta ganska mycket för att få i dig det som krävs. Kolhydrater i mängder är källan till energi. Har man svårt att äta så mycket så får man se till att dricka sin energi och se till så att man får i sig bra med mellanmål. Sen är aptit sällan ett bra tecken på hunger för träning kan sänka aptiten också, säger Karoline och fortsätter:
– Det är bra med rutiner så att man tajmar det och inte kommer till träningen utan att ha ätit. Har man ett högt energibehov så är det svårt att äta två-tre gånger om dagen, man behöver äta fem-sex gånger. Det är svårt att äta så mycket som det krävs. Här finns det bra hjälp att få när det gäller tips hur mycket man bör få i sig. När jag visar mina kunder hur mycket kolhydrater som krävs, så blir det ofta en chock. Det är bra att lägga upp en plan hur en dag kan se ut. Sen förstår jag att det kan vara tufft, med skola och jobb med i bilden.

Som en avslutning delar Karoline Pettersson med sig av hennes tips på vad ”bra mat” är för något.
– Elitidrottare ska i första hand se till att de får i sig tillräckligt energi under dagen. Fokusera på lättillgängliga källor som magen kan ta hand om. Har du ett högt energibehov är det dumt att äta en massa fullkorn och fibrer i första hand eftersom det bara ger en mättnad. Inte tänka på fibrer och fullkorn som kanske är ett generellt råd för allmänheten. Det kommer bara ge mättnadskänsla. Man kan inte äta sig mätt på en massa grönsaker för då är det svårt att få in all energi som man behöver. För en motionär är det motsatsen. Tränar du för hälsans skull kan gärna äta fiberrikt och mycket frukt och grönt. Är man en motionär med viktmål så ska man inte dricka sin energi, det blir motsatt effekt då. Mat med mycket näring och energi så att man kan prestera. Ofta behöver man inte göra det så svårt äggmackor är ett perfekt mellanmål eller en matig smoothie. Fokusera på att äta mycket mat och att fylla på tätt inpå träningen. Var inte rädd för att äta rejäla portioner och fyll på med bra mellanmål. Ungefär 1,5 timme innan träning bör du få i dig ett mellanmål med proteiner och kolhydrater. Sen för att inte glömma: vätska! Att dricka och få i sig vätska är supervtiktigt för prestationen.

Läs också: “Jag är väldigt stolt att jag vågade”

[/fusion_text][/fusion_builder_column][/fusion_builder_row][/fusion_builder_container]